Halvårsdagen

En månad sen sist igen och jaa-a. Framsteg varje dag.  Eller man ser inte de stora förändringarna mera, men iallafall så går det åt rätt håll. Sambon säger att jag gått åt rätt håll iallafall, och att han kan glömma att jag är hemma och är faktiskt sjukskriven.

Magnet röntgen visade positivt enligt neurolog i jakobstad, hoppas kirurgen tycker detsamma! Så nu är det att vänta på kallelse dit. Hoppas denna eviga rambabula är över då efter det. När jag var i magnet röntgen var det 37:e gången de pickade mig sen oktober, på ett halvår.

Sysslor gör jag som förr. Visst kan jag bli lite flåsig och trött men i det stora hela klarar jag mig helt ok. Tre saker som jag vill lära mig: Jogga, cykla samt klättra på en stol.

Största begäret just nu är att få känsel tillbaka i ansiktet. Jag har kinden, halva läpparna, lite av näsan och lite av ögat och ögonbrynet bortdomnat. Samt inne i munnen som tandkött, tänder och halva tunga bortdomnat.Ganska udda känsla att tappa bort tuggummit i munnen. Och känner väldigt sällan av om jag klottar då jag äter. Sitter och torkar mig runt munnen och konstaterar att jag klottat eller inte.

Idag är det exakt ett halvår sen jag fick konstaterat min hjärnblödning. Och efter operation tar det cirka ett år att rehabilitera sig.. Det betyder att i januari nästa år kan man se resultatet av min comeback.