Första gången någonsin...

Idag har varit en bra dag. Hjärngympa till tusen känns det som men bara av goda själ.
Älskade grannar har varit och motionerat småponnyerna ännu en dag, tusen tack för det. Det kan inte finnas bättre människor än de som jag har runt mina ponnyer, de hjälper mig och sambon så bra så man kan bara vara tacksam.
Tänk vad en ponny kan göra mycket. Planerar en massa roligt för dem alla tre just nu, det är tror jag riktigt hälsosamt att ha något att lägga energi på.

Idag var första gången jag varit ute själv och matat ponnyerna på eftermiddagen. En och en halv månad sen senast... seger! Snart klarar jag nog av att mata dem tre gånger om dagen, men ska börja smått. Allt jag klarat förut behöver repeteras så att både hjärna och kropp går i samma linje igen. Svårt att förklara åt någon som inte haft några problem med hjärnan.

Terapiarbete för min hand är bla. bakning, så nu står en bröd deg och jäser. Mycket bra träning för mig och min hand som mest bara hänger där, eller hänger med. När jag går pendlar inte min arm med i rörelserna så jag använder stavar mycket när jag är ute och går.

Något som jag har stor längtan till är att få börja köra bil igen.. jag klarar bra av bilturer, men ännu hänger jag inte riktigt med i obervationen av småsaker. Och bedömma fart och avstånd är ännu värre. Rastlös till tusen är jag... bara allt kunde bli normalt igen.